Denna fantastiska lila röda bok, vidrör den fantastiska historian om Buddha. Hittills har jag endast tagit mig igenom några få sidor men vad som tilltalar mig, är den otroliga självdisciplinen som finns i de troende. Genom olika typer av yoga strävar Siddhartha och hans följeslagare Govinda efter Atman och frihet från det evinnerliga jordelivet.
Siddhartha deltar i tidig ålder i de äldre och visas samtal. Han visar prov på kunskap och förståelse för det andliga. Hans törst efter kunskap leder till äventyr med Samanerna i skogen och en strävan efter förståelse för Brahman. Under tiden med samanerna går Siddhartha igenom smärta, svält och outhärdlig smärta allt för att förstå och ta sig vidare från livet på jorden.
Detta avsnitt tilltalar mig eftersom jag inte kan förstå hur människans hjärna kan pressa kroppen till denna grad. Jag har lyssnat på Kai Greene när han talar om hur hans framgång alltid fanns inom honom och att det är hjärnas styrka som bär oss framåt. Han tar upp exempel på hur han spenderat timmar, dagar, veckor, månader, år, decennium i gymmet för att ta sig till den plats han nu befinner sig på. På samma sätt utsätter sig Siddhartha, för att uppnå en annan dimension av "jaget".
Nu får jag läsa vidare!
"Visserligen finner drinkaren bedövning, visserligen får han en kort befrielse och vila, men han återvänder från självbedrägeriet och finner att allting är som förr; han har inte blivit klokare, han har inte samlat insikt, han har inte stigit ett trappsteg högre" Govinda sida 16.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar