Till att börja med så ska jag bara utrycka min förkärlek för boken, jag tycker att den var spännande och motiverande. Det gjorde att jag verkligen uppskattade dess olika delar och tankarna som gick att följ. Att boken hade starka influenser av buddhism är uppenbart men jag anser att dessa var snyggt invävda i en handling som skulle kunna beskriva ett spännande människoöde.

Den delen av diskussionen som jag var mest nöjd över var då vi diskuterade anledningen till att siddharta lämnade familj och vänner bakom sig. Det visade sig finnas en mycket rimlig förklaring som jag förbisett tidigare.

 Anton Gebert

Det är så jag tänker, han kanske inser att han måste vara nere för att förstå hur det känns.

När jag sagt detta så har vi precis listat ut att Siddharta hela tiden trodde att han förstod vad han gjorde. Det visar ju sig i slutet när han saknar sin son att han egentligen inte förstått konsekvenserna av hans distansering till vänner och familj.  

 Astri Sundström Konradsson

anton: jag tror inte att han förstod allt. Men han förstod att allt materiellt begränsar honom. Det var därför han hela tiden var tvungen att lämna allt och börja från början.

Här drar Astri en avgörande parallell vilket får mig att inse vad Siddharta kanske förstod av situationen som han trodde att han kände till. Han förstod att han var begränsad men kunde inte förstå från exakt vad. Därför tog han avstånd från alla för att söka efter lösningen.

Boken Siddharta var svår att verkligen sätta sig in i, det krävdes mycket fokus för att verkligen hitta den verkliga meningen. Det är inte säkert att jag gjorde det under vår diskussion men jag tog mig i alla fall närmare sanningen. Det återstå att se då vi kanske berättar om våra uppfattningar och tolkningar av olika delar i boken på lektionen. 

Siddhartha, en motiverande bok

Denna fantastiska lila röda bok, vidrör den fantastiska historian om Buddha. Hittills har jag endast tagit mig igenom några få sidor men vad som tilltalar mig, är den otroliga självdisciplinen som finns i de troende. Genom olika typer av yoga strävar Siddhartha och hans följeslagare Govinda efter Atman och frihet från det evinnerliga jordelivet.
Siddhartha deltar i tidig ålder i de äldre och visas samtal. Han visar prov på kunskap och förståelse för det andliga. Hans törst efter kunskap leder till äventyr med Samanerna i skogen och en strävan efter förståelse för Brahman. Under tiden med samanerna går Siddhartha igenom smärta, svält och outhärdlig smärta allt för att förstå och ta sig vidare från livet på jorden.
Detta avsnitt tilltalar mig eftersom jag inte kan förstå hur människans hjärna kan pressa kroppen till denna grad. Jag har lyssnat på Kai Greene när han talar om hur hans framgång alltid fanns inom honom och att det är hjärnas styrka som bär oss framåt. Han tar upp exempel på hur han spenderat timmar, dagar, veckor, månader, år, decennium i gymmet för att ta sig till den plats han nu befinner sig på. På samma sätt utsätter sig Siddhartha, för att uppnå en annan dimension av "jaget".
Nu får jag läsa vidare!

"Visserligen finner drinkaren bedövning, visserligen får han en kort befrielse och vila, men han återvänder från självbedrägeriet och finner att allting är som förr; han har inte blivit klokare, han har inte samlat insikt, han har inte stigit ett trappsteg högre" Govinda sida 16.

Judendomen

Judendomen är en religion som jag egentligen inte haft så bra koll på. Vad jag känt till från tidigare är i princip förintelsen. Det har varit otroligt nyttigt för mig att lära mig om judendomen och vad den innebär och står för.
Judendomen är en mycket spännande religion, det tycker jag eftersom att historien blir så viktig för religionen. Judendomen säger, att gud visar sig genom historien och att det är på så vis som vi kan säga något om hur gud är.
De flesta högtider som finns inom judendomen är baserade på händelser som, befrielsen från Egypten, vandringen genom öknen och destruktionen av templet. Händelserna som på något vis har påverkat vår syn på historien har fått bli högtider för att vi ska minnas både de bra och det dåliga.

Det jag lärt mig om judendomen har tyvärr inte lett till några "ahh ha!" upplevelser, men det har gjort mig medveten om vad judarna genom tiden har fått genomlida och varför religionen är så otroligt viktig för många av dem.
Jag har också kunnat förstå på ett nytt sätt hur olika grenar av judendomen ser på olika högtider och nymodigheter. Det gör att förståelsen varför vissa judar kanske väljer bort något som andra uppskattar.

När vi diskuterade mat och t.ex. fläskkött så var det spännande att få veta att vissa judar väljer bort det på grund av traditionen som hänger kvar; att fläskkött snabbt blir dåligt och att vi kan bli sjuka. Samtidigt som att andra judar ser det som okej nu, eftersom att säkerheten är mycket bättre nu på 2000-talet.

Nästa område är kristendomen något som jag anser att jag har ganska bra koll på men det får vi väl se!

Nu kom det!

Jag har suttit och funderat i flera dagar nu, det är en uppgift i skolan som jag inte riktigt löst. Men nu för någon sekund sedan så visade den trasiga klockan rätt. Allt är för mig solklart det finns inget annat sätt att göra det bättre. Jag förstår att ni undrar hur en uppgift har infekterat min hjärna och det ska jag också förklara. Uppgiften som vi fick i ämnet svenska består av två delar, först ska vi skriva ett tal och sedan hålla talet muntligt ord för ord. Talet ska handla om svenska språket och dess utveckling. Med utveckling så syftar läraren på paradigmskiftena som skett under den senaste tiden så som sms, e-mail och andra tekniska revolutioner.
För att förklara min ide måste jag gå tillbaka några år i tiden. Jag och min familj var tillsammans och så "My fair lady" en fantastisk musikal om språk och dess påverkan på våra sociala liv. I musikalen är flera av huvudkaraktärerna språkvetare. En av dessa språkvetare hade en lång monolog i mitten av pjäsen, denna monolog ska jag återskapa med mina egna ord.
Själva monologen i sig är inte viktig i pjäsen men den var den mest underhållande. Monologen använder sig av alla världens språk. När professorn pratar berättar han om hur han rör sig genom världsspråken med hjälp av de olika dialekterna. Han tar sig från stockholmska till skånska till danska och så vidare. Det samma ska mina arbetskamrater i klassen få uppleva. Genom att använda de olika sätten att tala ska jag gå igenom hela Sveriges språkutveckling. Från Gustav Vasas bibel till Rödarummet av Strindberg till separationen från Norge till folkskollärarnas reform till uppkomsten av internet till introduktionen av Sms till starten av Facebook och slutligen tills dagen då jag står mitt i klassrummet.

Om detta inte fångar varenda lyssnare i salen och lärarna i skolan så ska jag inte ge upp. En dag kommer jag bemästra ordets gåva, det handlar inte om utan när. Men hittills är detta min bästa ide!
Om några veckor kommer kanske ett utkast av mitt första manus ut, vi får se!

Vad gör språket för vilken plats man har i samhället?

Montecore är en bok skriven an Jonas Hassen Khemiri, det är en enastående beskrivning av en sons relation till en förlorad far. Inte nog med att det tar upp samhällsproblem, beskriver enastående människo öden och får publiken att virvla runt i berättelsen, den rör en även till tårar och en vilja att gå in i handlingen och ta kommandot. Boken handlar om unga Jonas uppväxt och relationen till sin far. Hela boken är skriven som en mail korresponans mellan Jonas och hans fars vän Kadir. Kadir som bor i Tunisien och framhäver vikten av att berätta Jonas fars historia.

Boken har flera tydliga teman, relationer, svek och samhället. Just samhällets roll i det hela blir spännande eftersom boken speglar tiden, sverige efter 70-talet. Hur Jonas far som invandrare och fotograf försöker finna sin väg genom samhällets djungel. Hans otaliga försök att bli uppmärksammad för sin fotografiska kunskap men nekad pågrund av sitt ursprung. Samhället är svårt för den utomstående att beträda, kommer gång på gång att sätt vänskap, språket och familjen på spel.
Jonas far som har en fantastisk svenskdialekt, en blandning av Svenska, Franska och Arabiska. Där alla språken och utrycken möts i en utsökt blandning med utryck som “tjenare jävla galoscher”. Språket begränsar hans förmåga att komma in i samhället, han jobbar som konduktör på stockholms lokaltrafik ett yrke som inte utnyttjar hans förmågor inom den fotografiska konsten.
Den fotograftiska konsten är en spännande, den är en klar kontrast till det svenska språket som är begränsat till Sverige och fotografiet som är ett universalspråk. Det kommer att visa sig när Jonas pappa senare öppnar sin egen studio. Under den tiden han använder sitt eget namn är uppdragen få men genast när han använder ett pseudonym strömmar kunderna till. Hans pseudonym är taget från en djurfotograf vid namn Kirsten Holmström. Det universala fotot gör det möjligt att utföra ett arbete till högsta möjliga standard precis som han gjorde det utomlands.

Det finns även klarare skillnader i språket och framförallt skriftspråket. I boken finns tre typer av språk. Det sättet Jonas skriver på “Wzup dawg?”, ”borgliga swedlowidioterna” s.28 vilket är en modärn typ av tonårs språk. Det sättet Kadir skriver på “Låt oss kollaborera i skapandet av ett litterärt mästeropus som attraherar global publik” s.14 ett väldigt högtravigt språk med mycket inslag av internationella ord. Sedan slutligen bokens eget språk “Själv sökte jag arbete på Emirs kakfabrik” s.41 ett väldigt ordinärt och färglöst språk.
Det går ej att undgå hur språket påverkar och färgar individen själv. Jonas som växer upp för att genom gå en otrolig rebelperiod med skadegörelse och kriminalitet som produkt. Hans val i livet förstärker hans utanförskap vilket även syns i språket. Kadir som har ett hotel i Tunisien har ett helt annat perspektiv på livet, han tillhör landet och även hans språk färgas av livssituationen.
Boken däremot skapar en snygg uppdelning av de båda språken, en opartisk mittpunkt. Att se på språkets utformning ifrån de olika samhällsklasserna det uppstått ifrån, kan säga mycket om de klasskillnader vi idag står framför. Olika dialekter kommer vi alltid att ha, frågan är bara om de ska uppstå från olika samhällsklasser eller ursprung och geografisk lokalisering?

Svenska språket

Vad är det svåra i gamla svensktexter? Är det dåligt stavat? är det konstiga ord? är det för byråkratiskt språk? är det för mycket influenser av latin och franska? Ja, svaret är ja på alla frågor. I det gamla texterna är stavningen värre än min, om inte värre än min när jag gick i tredje klass. Stavningen blir successivt bättre ju närmare modern tid man kommer. En stor reformation av språket kom med stavningsreformen 1906 och medförde att man tog bort flera av stavningarna med norsk influens. Det gör texterna mycket mer lättförståeliga och mer svenska till språkvalet.
Texterna innan reformen kan vara svåra att förstå men inte just på grund av stavningen. Stavningen är en bagatell när det jämförs med ordvalen. Orden som användes i svenska språket var influerade av mycket tyska, franska och latin. Inte nog med det är de svenska orden snarare något nordiskt hopplock som knappt är förståeligt. Turligt nog så har vi i Sverige nära kontakt med många andra germanska språk och kan på så sätt läsa eftersom att vi förstår ordet på det andra språken.
Ju längre tillbaka i språket vi går desto mer byråkratiskt blir språket. Det är på grund av att de som skrev och läste var präster, högre ämbetsmän och adel. När dessa kommunicerade var det ofta på svenska med mycket influenser från de internationellt viktiga handelsspråken. När Karl XIV Johan var kung i Sverige under 1700-talet så bestämde han att hela hovet endast skulle kommunicera på franska.
Så vad anser jag nu om de gamla Svenska texterna?
Tack vare de åren jag läst tyska så blir det lättare att förstå texterna. Jag förstår flera av de tyska orden och även de svenska med tysk stavning. Trots det så kan det ofta vara svårt att förstå vad författaren egentligen menar. Det har mycket med stavningen att göra i de äldre texterna som exempel stavas allsmäktigaste, alzmectigeste. Läses ordet snabbt och i ett sammanhang med lättförståeliga ord förstår jag innebörden men när jag analyserar varje ord så hopar sig frågetecken.
Som tidigare nämnt så blir texterna lättare ju närmare modern tid man kommer. Det är också ganska häftigt att läsa texter med bara några få år emellan. Skillnaden kan vara väldigt stor och noterbar även för en vanlig student som jag. Den största skillnaden kommer när svenska språket börjar använda svenska ord istället för tyska, engelska och franska. Språket får en ny ton och börjar likna ett norsksvenskt modernt språk.

(det var jättesvårt att skriva den här texten, jag anser inte att jag har något att komma med)

Det är väl ganska okej kanske!

Vad har vi för förebilder och hur påverkar dessa oss? Jag har flera förebilder och alla för olika tillfällen. De har extra atletiska förmågor eller väldigt fördelaktiga utseenden men de kan också ha mindre synliga egenskaper som välvilja eller lojalitet.
Alla dessa egenskaper är sådana jag gärna skulle ha och därför brukar jag försöka efterlikna dem. Oftast kan jag inte bli precis som dem, men jag kan alltid bete mig som dem. I många fall gör detta att jag blir mer lik dem, kanske är det den omtänksamma killen jag vill vara eller den häftiga populära killen. Här kommer min etiska kompass in, den påverkas av dessa förebilder men  det är klart att jag känner på mig om något är rätt eller fel, trotts att det är någon jag ser upp till.
Att välja mellan två olika alternativ när det ena är pliktetiskt rätt och det andra dygd-etiskt rätt så väljer jag oftare det dygd-etiskt rätta. Jag gör det för att upplevas som en god människa istället för en känslokall regeltänkare. Klart att jag inte bryter mot regler som att man inte ska slå en annan människa, men behöver någon hjälp så går det före regeletiken. Regel och dygd-etiken är ganska lika, det kan man se i flera av de tio budorden som är regelmässiga men samtidigt dygd-etiska.
Gör det här mig till en bra människa? Definitionen av en god människa är diffus, oftast handlar det om konsekvensetik. Om det någon gör faktiskt blir en bra handling, eller om det i slutet inte blir helt fel. Det är ju klart att jag inte kan vet om det faktiskt blir bra, därför kan jag ju inte göra mycket mer än ett gott försök.  Att utgå från dygd-etiken och försöka bli den bättre människan är en start punkt, jag kanske inte kan uppfylla allas önska eller hjälpa alla. Men att försöka är det som räknas.
Att vara en god människa betyder inte för mig att låta någon skriva av mitt prov eller använda gamla arbeten. Det innebär snarare att jag hjälper dem att hjälpa sig själva. En björntjänst brukar man tala om,det vore att vid varje tillfälle bara lösa själva problemet och inte tänka på vad för faktor som skapade det.
Att peka på olika situationer och säga om det var bra eller dåligt blir bara svårare ju mer man tänker. Att hitta någon riktig bra svar finns inte heller. Allt man kan säga är att så länge vi försöker så blir det bättre än om vi inte.