torsdag 4 oktober 2012

Nu kom det!

Jag har suttit och funderat i flera dagar nu, det är en uppgift i skolan som jag inte riktigt löst. Men nu för någon sekund sedan så visade den trasiga klockan rätt. Allt är för mig solklart det finns inget annat sätt att göra det bättre. Jag förstår att ni undrar hur en uppgift har infekterat min hjärna och det ska jag också förklara. Uppgiften som vi fick i ämnet svenska består av två delar, först ska vi skriva ett tal och sedan hålla talet muntligt ord för ord. Talet ska handla om svenska språket och dess utveckling. Med utveckling så syftar läraren på paradigmskiftena som skett under den senaste tiden så som sms, e-mail och andra tekniska revolutioner.
För att förklara min ide måste jag gå tillbaka några år i tiden. Jag och min familj var tillsammans och så "My fair lady" en fantastisk musikal om språk och dess påverkan på våra sociala liv. I musikalen är flera av huvudkaraktärerna språkvetare. En av dessa språkvetare hade en lång monolog i mitten av pjäsen, denna monolog ska jag återskapa med mina egna ord.
Själva monologen i sig är inte viktig i pjäsen men den var den mest underhållande. Monologen använder sig av alla världens språk. När professorn pratar berättar han om hur han rör sig genom världsspråken med hjälp av de olika dialekterna. Han tar sig från stockholmska till skånska till danska och så vidare. Det samma ska mina arbetskamrater i klassen få uppleva. Genom att använda de olika sätten att tala ska jag gå igenom hela Sveriges språkutveckling. Från Gustav Vasas bibel till Rödarummet av Strindberg till separationen från Norge till folkskollärarnas reform till uppkomsten av internet till introduktionen av Sms till starten av Facebook och slutligen tills dagen då jag står mitt i klassrummet.

Om detta inte fångar varenda lyssnare i salen och lärarna i skolan så ska jag inte ge upp. En dag kommer jag bemästra ordets gåva, det handlar inte om utan när. Men hittills är detta min bästa ide!
Om några veckor kommer kanske ett utkast av mitt första manus ut, vi får se!

1 kommentar:

  1. Det här andas hopp, inspiration och engagemang, och väcker förväntan! Härligt!
    Glöm inte att du också ska få med NÅGON slags hänvisningar till den artikel som jag ännu inte lyckats få upp på bloggen bara...

    SvaraRadera