torsdag 23 augusti 2012

Back to school

Så var vi tillbaka. Sommarens ljumma vindar och solens varma strålar har nu bytts ut mot ventilationstrummans brummande och lysrörens blåvita sken. Klasserna har samlats för att tillsammans kämpas sig igenom de månaderna med läxor och prov som de står inför. För att åter igen kunna springa ut i solens sken nästa vår.
Fast så tänker inte jag, för jag vet att det som nu kommer är den bästa tiden i mitt liv. Varje dag när solen stiger, vet jag att ingen är utelämnad för att klara av den uppgift som vi står inför. För hur svårt och omöjligt det än känns så är vi trettio studenter som står inför den tillsammans. Något jag lärde mig den här sommaren var att det inte spelar någon roll hur fruktansvärd miljön omkring oss är, med en bra grundinställning kan allt övervinnas.
När vi idag samlades i klassrummet för att ta oss ann den första uppgiften i svenska B; att ge feedback till våra med studenters arbeten, kändes det i luften. En känsla som inte beskrivs vackra och söta adjektiv. Vid det här laget håller Katarina på att spricka av förväntan på vad som fanns i klassrummets atmosfär. I luften fanns inte bara en svag svett och parfym arom utan förväntan på vad vi skulle få möta på vägen mot den vårdag vi alla ser fram emot. En förväntan att se alla det stora, svåra och jobbiga uppgifter, som vi kommer arbeta med långt in på vinternätterna.
Att gå i en klass där studenterna inte fruktar de uppgifter vi ställs inför, utan ser alla utmaningar som möjligheter att lyckas och överbevisa sig själva är motiverande. Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma när man blev motiverad av svårighet. Genom hela grundskolan har min stora kamp varit att lära mig stava, det motiverade aldrig mig. Utan snarare gjorde mig mer less på svensklärarnas eviga tjat om hur viktigt det var att inte skriva kissa utan kisa.
När N10e lämnar skolan i vår kommer alla studenter kisa mot solen med stora leenden och njuta av den vetskapen inget kan stoppa oss som tillsammans finner motivation i att bestiga de högsta bergen för att få se utsikten från toppen.

1 kommentar:

  1. Å! Gissa om det var ett HÄRLIGT inlägg att läsa för svenskläraren!
    Ja Anton, du har så rätt. Svårigheter kan bli en sporre och tillsammans kommer man LÅNGT. Jag är full av förväntan på året tillsammans med er.

    SvaraRadera