Follow by Email

tisdag 11 september 2012

Det är väl ganska okej kanske!

Vad har vi för förebilder och hur påverkar dessa oss? Jag har flera förebilder och alla för olika tillfällen. De har extra atletiska förmågor eller väldigt fördelaktiga utseenden men de kan också ha mindre synliga egenskaper som välvilja eller lojalitet.
Alla dessa egenskaper är sådana jag gärna skulle ha och därför brukar jag försöka efterlikna dem. Oftast kan jag inte bli precis som dem, men jag kan alltid bete mig som dem. I många fall gör detta att jag blir mer lik dem, kanske är det den omtänksamma killen jag vill vara eller den häftiga populära killen. Här kommer min etiska kompass in, den påverkas av dessa förebilder men  det är klart att jag känner på mig om något är rätt eller fel, trotts att det är någon jag ser upp till.
Att välja mellan två olika alternativ när det ena är pliktetiskt rätt och det andra dygd-etiskt rätt så väljer jag oftare det dygd-etiskt rätta. Jag gör det för att upplevas som en god människa istället för en känslokall regeltänkare. Klart att jag inte bryter mot regler som att man inte ska slå en annan människa, men behöver någon hjälp så går det före regeletiken. Regel och dygd-etiken är ganska lika, det kan man se i flera av de tio budorden som är regelmässiga men samtidigt dygd-etiska.
Gör det här mig till en bra människa? Definitionen av en god människa är diffus, oftast handlar det om konsekvensetik. Om det någon gör faktiskt blir en bra handling, eller om det i slutet inte blir helt fel. Det är ju klart att jag inte kan vet om det faktiskt blir bra, därför kan jag ju inte göra mycket mer än ett gott försök.  Att utgå från dygd-etiken och försöka bli den bättre människan är en start punkt, jag kanske inte kan uppfylla allas önska eller hjälpa alla. Men att försöka är det som räknas.
Att vara en god människa betyder inte för mig att låta någon skriva av mitt prov eller använda gamla arbeten. Det innebär snarare att jag hjälper dem att hjälpa sig själva. En björntjänst brukar man tala om,det vore att vid varje tillfälle bara lösa själva problemet och inte tänka på vad för faktor som skapade det.
Att peka på olika situationer och säga om det var bra eller dåligt blir bara svårare ju mer man tänker. Att hitta någon riktig bra svar finns inte heller. Allt man kan säga är att så länge vi försöker så blir det bättre än om vi inte.

1 kommentar:

  1. Ja, DET är kanske den allra största risken: att man snurrar in sig så i tänkandet att man bestämmer sig för att det inte är nån idé, och så slutar man att tänka igenom sin etik?! Så därför har du så rätt när du skriver att "så länge vi försöker så blir det bättre än om vi inte" (gör det).

    SvaraRadera