Försök att skriva som Prost

Himlen var mörk och molnen grå, träden står höga men det finns så få. Så långt jag ser är öde landskap, gräs och vete är de ända som gjort spår. Landskap som formats av människan, uppbyggt för funktion, bygg för behov. Med kära vänner sitter jag på terrassen språkar om vardagen och händelser små. Till middag en stor bit kött hårt grillat, det smakar trött. Potatis i små klyftor söta som få men allt för bekanta för att få smaklökarna att gå. Samtalet dör och jag spanar ut över åkern, inget ovanligt ser jag allt är precis som förut. Solen ligger lågt men värmer ända in i själen, en lite mygga surar runt mitt huvud. Störande och ilsket flaxar den med sina små vingar, den landar på armen sätter sig utan stress eller oro. Jag betraktar det lilla krypet som om jag sett det för första gången. Myggan sänker sakta ned munnen och ett lite stick känns, det gör inte ont och stör mig inte. Jag fortsätter betrakta hur myggan jobbar. Den blir större ju längre tiden går, jag sätter två fingrar på vardera sida om myggan. Den bryr sig inte om min rörelse utan fortsätter jobba. Jag spänner åt huden och myggans mun fastnar i det lilla hål som den gjort. Plötsligt ser jag en tänd brasa, helt kontrollerad och fint staplad med ved klabbarna liggande i en kvadratisk formation. Det hörs sång, en fartfylld melodi med rim. Jag har hört låten förut, jag kan faktiskt texten.
Fredd! ropar någon, jag slits från sången och kollar stint in i min väns ögon. "Vad sa du?", "mer kött?" undrar någon! "Nej det är bra!"
Jag försöker nynna på melodin jag hört, men inte en ton faller rätt. Jag vet inte ens hur den gick, vad sjöngs, det var något om en båt. Jag försöker hårdare hur gick den. Jag spanar ut över åkern igen, försöker erinra mig hur den gick. Inte ett ord kommer fram. Jag släpper blicken och kollar på min vän som har gått över till grillen. Min blick flackar runt och landar på armen där en nu mera stor mygga sitter. Plötsligt kommer det tillbaka. Musiken strömmar in genom mina öron, jag ser omkring och ser bekanta ansikten. Det är från mitt första scoutläger, det är vänner jag inte sätt på många år. Solbrända, fräscha ansikten, alla ler och sjunger med i sången. Det är någon som står och dansar, det var den pinsamma ledaren som alla tjejerna tyckte var så snygg. Jag noterar hur det är mygg i luften och en sitter på min arm. En flicka sitter bredvid mig hon pekar på myggan. Jag ler finurligt och sätter två fingrar bredvid myggan och....